Doris från Colombia och Simone från Italien träffades 2010 när de studerade i Paris. För fyra år sedan flyttade de till Sverige, då Simone fick en forskartjänst här. Jul och nyår firar de i Italien med familj och vänner.
Doris Lotero och Simone Borlenghi
– I år firar vi julen med min mans föräldrar i deras hus i bergen nära Lago di Como, säger Doris. I Italien firar man den 24 och den 25 december. På julaftonen äter vi middag med Simones föräldrar, det brukar bli vid nio-tiden. De brukar äta enkla rätter den 24 december, ”antipasto” och en huvudrätt, därefter en eller flera efterrätter. Det är en tradition i Simones familj att äta fisk som huvudrätt och dricka vitt vin och prosecco. Det bli en eller flera efterrätter, till exempel “panettone”, “pandoro” och “torrone”. Efter middagen öppnar vi presenter. Dagen avslutas med att vi går i midnattsmässan tillsammans. Det viktigaste för oss under julen är att vara tillsammans med familjen och fira att Jesus föddes.
Krubba från Neapel
Foto: Sabine Cretella
Under julen har julkrubban en central plats i firandet. Julkrubban tas vanligtvis fram runt 8 december, medan Jesusbarnet oftast läggs dit först den 24 december. Med krubban på plats kan berättelsen om Jesu födelsedag följas dag för dag. Många familjer har en egen krubba. I affärerna finns många att välja på, både färdigbyggda och i delar som man kan sätta ihop själv. Från exklusiva skulpterade i trä eller lera till enklare industritillverkade.
En annan vanlig tradition är att barnen går ut och sjunger julsånger, utklädda till fåraherdar.
– Den 25 december lunchar vi med hela familjen, inte bara med föräldrarna. Vi äter flera ”antipasti” och sedan fylld kalkon. Som efterrätt har vi ”panettone”, “pandoro” och “torrone” igen.
Vi tackar för året som gått och hälsar det nya välkommet
– Vi firar alltid nyår med kompisar. Vi ska äta middag hos en kompis vid klockan tio och sedan brukar vi gå ut för att dansa, festa, dricka och titta på fyrverkerier. Vi brukar äta linser med ”cotechino”. Sängdags blir det först vid tre-, fyratiden på nyårsdagen.
– Det viktigaste för oss under nyåret är att välkomna det nya året tacka för allt vi har fått under året som gått.
Doris är uppvuxen i Barranquilla i norra Colombia och Simone i Milano i norra Italien. När de var klara med sina studier 2011 flyttade de till Sverige. Doris undervisar i franska i en engelskspråkig grund- och gymnasieskola. Hon översätter också från franska och engelska till spanska. Simone är postdoktorand i teoretisk fysik vid KTH i Stockholm.
– Det är väldigt tillfredsställande att få vara med och utveckla människors språkkunskaper så att de får bättre möjlighet att kommunicera på ett nytt språk, säger Doris.
– Det bästa med mitt jobb är att jag hela tiden lär mig någonting nytt och får en bättre förståelse för naturen, säger Simone. Jag har förmånen att välja själv vad jag vill jobba med. Det gäller bara att hitta ett nytt område att forska kring. Det kan vara i Sverige eller i något annat land.
Doris och Simone tycker inte att de har stött på några större svårigheter när de etablerat sig i Sverige. Att hitta ett jobb var inte svårt, men knepigare har det varit att hitta en fast tjänst. Ingen av dem har ännu det.
– Vi hade tur och hittade en fin, liten lägenhet utanför Stockholm, säger Simone. Och jag tycker inte det är särskilt svårt att anpassa sig till den nya kulturen och människorna. Men det är svårt att lära känna svenskar när man inte pratar språket.
För att lära känna svenskar deltar Doris och Simone i de regelbundet i aktiviteter som Internationella Bekantskaper och Kultursmakarna arrangerar. Det kan till exempel vara språkcafé på Historiska muséet, teaterbesök och middagar de blir bjudna att delta i.
– Aktiviteterna är väldigt lärorika för oss, säger Doris. Vi träffar otroligt många intressanta personer, övar vår svenska och lär oss den nya kulturen. Vi får också chansen att träffa andra invandrare, utbyta erfarenheter med dem och hjälpa varandra i det svenska samhället.